En sorgens tid

Ja, de flesta känner nog redan till, att den stulna amstaffvalpen Lillebror, som berört så många hjärtan och engagerat så fantastiskt många människor, återfanns avliden under natten till i lördags (den 26/5), i Bredäng. Hans lilla kropp befann sig i mycket dåligt skick, och transporterades till bagarmossens Djursjukhus för obduktion. Tyvärr rubriceras det just nu som grovt djurplågeri.
Hans sägs också ha varit avliden ända sedan den 18/5, alltså dagen efter hans försvinnande, och detta känns förståss fruktansvärt att veta, för alla inblandade, men samtidigt kanske vi ska vara tacksamma över att hans lidande blev så pass kort i alla fall?

Hela händelsen är naturligtvis fruktansvärd, och många har reagerat kraftfullt och med stark ilska – vilket även jag själv känner.
Jag vet också att denna händelse hos många väckt lusten ”att göra något”, att gå samman och ta krafttag mot problemet osv, och jag kan bara vidarebefodra vad Lillebrors närmaste anhöriga säger och önskar:
De ser gärna att ingen startar upp någon form av grupp, sida, event, projekt eller något annat, i Lillebrors namn.
Planerna att organisera en sammanslutning som ska verka för våra stulna och svårt misshandlade hundar på allehanda sätt, finns redan – men den ska startas upp av Lillebrors närmaste.
Dessa vill inte att Lillebrors namn ska massanvändas eller på något sätt ”svärtas ner” (vilket ingen någonsin skulle avse att göra, men det kan bli jättefel även när man menar väl), utan för de som verkligen vill engagera sig i detta arbete framöver, kommer organisation att ta form och växa fram, och där är alla varmt välkomna att ansluta sig istället.

Dock måste de såklart ges lite tid nu, att hantera förlusten och sorgen efter Lillebror, att återhämta sig – innan man kan förvänta sig några krafttag och stordåd med en ny organisation.
Men den kommer att komma – var så säkra.

Det är väl sisådär.

Det har varit långhelg och den har väl varit sisådär. Vita har lite småont i sitt framben, jag har varit magsjuk och Troy har varit bortrest (inte hela långhelgen, men två dagar och det räckte utmärkt det).
Det känns just nu lite överfullt av hemskheter också (omplaceringen Xtra som hamnade så fel, amstaffvalpen Lillebror vars matte blev överfallen och fick honom stulen, någon eller några som åker omkring och roar sig med att skära sönder könsorganen på hästar… Jag kunde göra listan längre men ids inte), och sådant leder till rejäla svackor ibland. Jag tappar all luft, vet inte vad jag ska göra för att göra något bättre, har en tendens att resignera och förvänta mig att det ska vara min tur nästa gång.
Men det går över. Det är en svacka, det är inte den första, och även denna kommer att passera och sedan blir jag fylld av ny energi och drabbas av mängder av idéer som kan lösa all världens djurskyddsproblem.

Och i väntan på det skulle jag vilja dela med mig av några bilder från i söndags, som i alla fall var en trevlig dag. I väntan på att plocka upp Troy, åkte vi in t Rålambshovsparken för att miljöträna lite med Bekah. Det är det ”mesta” sociala sammanhang jag hittills utsatt henne för, och det gick jättebra! Tyvärr avbröt jag inte i tid, så hon hann bli lite överbelastad (vilket jag får skämmas för och ta lärdom av), men innan dess var hennes respons mer än godkänd! Framåt och nyfiken, utforskande, men ändå ganska samlad och lyhörd för oss, och klarade med glans av våra sittpauser osv. Vi hade med oss Vita som är ett så superbra föredöme i sådana här sammanhang: gammal gathund som hon är finns det inget som får hennes puls att öka!

Poserar fint tillsammans

I parken finns en såndär bana för… Jamen såna som åker skateboard och inlines och vad det nu är. Där gjorde vi också en liten sittpaus.

Och Vita var såklart med här hon också. Det är tur man har sina flickor att engagera sig i när man blir lite trött och less på världen.

Eftersom jag varit jourhem åt hundar under ganska många år, så får jag väl säga att jag ”avverkat” betydligt fler hundar än man normalt gör på denna tidsrymd. Jag minns dem alla och många av dem var speciella och fick för evigt en plats i mitt hjärta. Dock har jag aldrig fått förmånen, att möta, lära känna, och leva med en så speciell och underbar hund som Evita. Den 13 augusti firar vi 3 år tillsammans!

Lillebror är stulen!

Ja nu är det dags att engagera sig lite igen! Den amerikanska staffordshire terriern Lillebror är stulen, efter ett överfall på sin matte. Han är knappt sex månader gammal och nu måste vi lägga krutet på att se till att han hittas och kommer hem!
Håll era ögon öppna, sprid informationen, och gilla hans sida på Facebook:
Hjälp oss hitta Lillebror

Såhär skriver Lillebrors uppfödare:
”Lillebror har efter ett överfall på sin matte blivit stulen! Händelsen inträffade torsdagen den 17/5, i Tumba centrum, det var 2 killar som stal honom. Enligt information ska den ena vara stor och kraftig och den andra ganska liten och smal. De ser speciella ut ihop och är lätta att lägga märke till. Jag ber er alla om hjälp att sprida denna information då han kan finnas vart som helst i Sverige. Tveka inte att höra av er om ni tror er ha sett Lillebror eller har annan info. Polisanmälan är gjord. Bilden är gammal, han är nu drygt 5,5 mån gammal och lite större än på bilden. För sex veckor sedan kördes han på av en cykel och drabbades av några frakturer i ett framben: för detta har han varit gipsad. Detta KAN innebära att han går med lätt haltande gång! Har ni info, maila på hillnez@gmail.com eller ring072-2251638 eller 0700-653162. Tack på förhand /Anna”

Detta är Lillebror som liten. Då han nu är drygt fem månader har han blivit större, men inte så mycket annat har hunnit hända på den tiden. Det innebär att den speciella svarta teckningen han har i ansiktet, bör vara ganska oförändrad. Snälla – håll utkik efter Lillebror!

Morgonreflektioner..

Mitt senaste inlägg, om hunden Xtra som omplacerades till en ren mardröm, fick på två dagar 500 träffar och 70 delningar på fb, samt en delning på twitter (som jag inte riktigt fattat vad det är, haha). Jag känner mig ganska nöjd med det, eftersom jag valde att använda hans namn i texten. Min målsättning var ju inte bara att berätta en tråkig historia, min målsättning och förhoppning var även att minska hans chanser att komma över en ny hund. Och ju mer spridning något får, desto fler får vetskap om honom och därmed får han det svårare att lyckas i detta företag. Alltså får jag beteckna det som framgång!

Jag kan ju se hur folk hittar till min blogg, vad de googlat på för att komma hit, och det allra mesta kretsar runt två saker: ensamhetsproblem för hunden, och stress hos hundar. Går jag upp och tittar på mina sidor kan jag också se att det är dessa sidor (om ensamhet och stress) som delas vidare på t ex facebook och twitter.
Det säger mig, att det sitter en hel del hundägare där ute i landet med just dessa problem!
Jag vet ju själv, av erfarenhet, att det verkligen inte är några roliga problem att behöva tampas med, så nu sitter jag här och lurar på om man kanske skulle fokusera lite mer på det området..? Skriva något mera? Ja, vi får väl se om jag kan prestera något vettigt på området!

Om en halvtimma ska jag väcka sambon, som ska masa sig iväg och lägga ett spår åt Troy, och sedan är det mest hund som gäller hela dagen. Idag eller i morgon ska jag ta Bekah med mig och träffa en tjej som jag faktiskt fått kontakt med via bloggen (hundtjej såklart!), vi ska ta en prommis ihop med hundarna och det ska bli riktigt kul! Hon har också en blogg, en riktigt bra sådan som alltid brukar fylla mig med träningslust och -inspiration, den kan ni hitta här: Det bästa av Sarah
Den träffen ser jag alltså fram emot och jag hoppas få till en eller annan bild också.

Men nu ska jag nog allt ta tag i mina morgonbestyr, för jag hör att hundarna börjar vakna till liv. Ha en härlig helg gott hundfolk!

Omplaceringen från helvetet

Det här är berättelsen om Xtra, en hund som behövde ett nytt hem. Hennes matte Johanna sökte både länge och väl, innan ”det rätta hemmet” till slut dök upp. Historien är till största delen helt hennes egna ord och endast redigerad i vissa delar av mig.

Fredrik hittade ju Xtras annons via en omplaceringsgrupp på fb, han ringde mig och verkade så himla bra på telefon.. När han kom så klickade det mellan honom och Xtra ganska fort, och jag såg det väl mer som att hon valde honom då hon i vanliga fall inte tyr sig till en okänd karl så himla fort..

Hur som helst, han visste exakt hur han skulle bete sig och vad han skulle säga, jag blev verkligen grundlurad..!
En liten del av mig tvekade, då han såg lite risig ut, sned tjackismun and what not, men jag dömer inte då de flesta jag känner är gamla missbrukare, och dom lever ett fullgott liv med både djur och familj nu, kan dom kän väl alla, så tänkte jag.. Och det fanns inga tecken DÅ på att han var aktiv missbrukare!
Och han tog i hand på mitt viktigaste krav, att hon ska HEM igen om det inte funkar, vilken anledning det än må vara.

Xtra flyttade iaf, och han uppdaterade lite i början för mig, allt var så bra så..! Han la upp bilder på fb, och det kändes bra lixom.. Ganska snart sinade uppdateringarna, och det dök inte upp så mkt bilder heller.. Minns att han la upp en bild för en tid sedan på Xtra och hon hade äckligt långa klor, så jag skrev att han får klippa klorna på henne, svaren jag fick var att han hade gjort det, och efter det hörde jag inte av honom mer, och inga fler bilder las upp. 12:e april började jag fundera på allvar hur hon hade det, så jag skickade pm på fb och frågade, han lovade att det var såååååå bra, och hon mådde sååååå bra..
Min magkänsla litade inte på det, men man måste ju tro på vad folk säger ändå..

Sen i förrigår, onsdags alltså får jag en länk till en annons på blocket av en vän som frågar om det var Xtra annonsen menade. Det var inte mycket text och bara en bild på Xtras avlidna mamma, men jag visste direkt att det var hon!
Så jag ringde upp tjejen som annonserat ut henne, presenterade mig och frågade direkt om det var Xtra, och det var det! Jag var kallsvettig och förbannad som jag vet inte vad!

Då började tjejen berätta:
Fredrik har alltså, bland annat (för vi vet ju inte allt han gjort, tyvärr) lämnat henne ensam FLERTALET ggr i lägenheten i flera dagar utan mat och vatten. Hyresvärden fick gå in i hans lägenhet och ”rädda” henne, hon hade då skällt och hållt låda väldigt länge, det var piss och skit överallt, och hon låg bara helt utmattad och svag i ett hörn..! Han valde alltså att festa och åka till sin brud, flera dagar på raken, hellre än att ta hand om Xtra. Tjejen som tog hand om Xtra hade via sin vän eller om det var arbetskamrat, hört om Xtra då en bekant till Fredrik bett om hjälp att hitta någon som kunde ta sig an henne.. Den här tjejen stämde träff med Fredrik för att ta Xtra, och han lämnade över ett benrangel till en för honom helt okänd person för ett paket cigaretter!!

Eftersom han ändå hade hjärna att lämna över stamtavlan så såg hon mitt namn där och började sin kamp att försöka få tag i mig, men då jag inte har ngt nummer listat på eniro så gick det inte så bra för henne och Xtra annonserades ut i hopp om att ngn vänlig själ skulle ta sig an henne, annars hade hon IDAG lämnats till polisen, och vi vet ju alla hur det hade slutat..

Fredrik har inte bara svält henne, han har oxå misshandlat henne öppet genom att sparka på henne. Han skyller svälten på mask, men för att en hund ska bli SÅ sjuk av mask krävs ju liiiiite längre tid än så. Vad han sedan gjort bakom stängda dörrar vill jag inte ens tänka på!

Han har barn sen innan, han har ingen umgängesrätt, och får inte träffa sitt barn ensam.. Hade jag vetat detta hade jag inte ens bemödat mig att träffa honom över huvud taget!

Xtra var alltså skinn och ben när hon såldes för ett paket cigg, nu har hon gått upp lite, men är fortfarande i dåligt skick.. Knappt någon muskelmassa kvar, orkar inte alltid hålla upp bakdelen (när Fredrik sålde henne så hade hon inte kraft att hålla sig på benen när hon bajsade, hon kunde knappt GÅ), hon haltar väldigt på bakbenen och har sår och skav under tassarna och i rumpan..! Hon är dock glad fortfarande men har börjat skälla väldigt på folk ute, vilket hon aldrig gjort förut. Eller iaf gjorde hon det i Motala där jag hämtade henne, men hon har inte gjort det här hemma, inte ännu iaf..
Hela hennes huvud är så benigt och smalt och all muskelmassa kring ”panna” och käkar är borta, man ser alla konturer från skelettet, och så såg hon INTE ut för bara 3 månader sedan..

Hon sover mest hela tiden och är väldigt trött, och VÄLDIGT törstig så jag får portionera ut vatten till henne annars dricker hon så hon spyr. Hon har dessutom av vad jag fått höra börjat göra inne, för det är väl det enda hon fått göra på sista tiden.. Men här hemma säger hon iaf till när hon behöver gå ut, vilket för mig är ett stort tecken på trygghet för henne, nu är hon ju tillbaka hos mig och jag ser inte lika mkt av sidorna som jag fått höra om och såg där i Motala, kanske lugnet kom över henne lite..

Huruvida det går att lämna henne ensam nu vill jag inte ens tänka på! Hon som var så duktig innan.. Men det kommer med tiden det med, hon ska ändå inte lämnas ensam på ett bra tag så.

Väl i Motala igår försökte jag ringa till Fredrik, för jag ville gärna ha tillbaka hennes saker, iaf halsband och koppel då det ändå tar ganska lång tid att få hem från hurricane, och det jag fick med nu är såna grejer som kan gå sönder lätt. Men han hade ju såklart bytt nummer. Så jag skrev på hans wall på fb, var ganska trevlig ändå, men nämnde att hon är vanvårdad och ska till veterinären vilket HAN ska stå för.. Det tog inte lång tid innan han tog bort mig som vän. Han vill inte stå för vad han gjort. Skrev då ett pm, men det svarar han inte på.

Nu har hon det bra iaf lilla hjärtat, och vi ska till veterinären idag, fick en klämtid, när allt är dokumenterat så gör jag en polisanmälan och hoppas verkligen på att han får göra tid, det aset!!!

Mannen som tog sig an Xtra heter Fredrik Ullvan och kommer från Motala. Han är gissningsvis inte en fd, som man trodde från början, missbrukare utan aktiv. Enligt uppgift befinner han sig inte längre i Motala, men har ett ärende hos LS (länsstyrelsen), dock är det oklart om detta gäller Xtra eller ngn annan hund han haft i sin vård.
Om någon vet var han befinner sig är hundägaren mycket tacksam för information!
Det går att maila mig då, på jeanette.aman@hotmail.com

Vackra Xtra, före och efter Fredrik.

Under ”Omplaceringar” där uppe har det tillkommit en ny sida: ”För dig som behöver omplacera” och där kan du finna en del matnyttiga tips om vad du bör tänka på. Men som den här historien (som tyvärr inte är unik) visar, så är det svårt att vara på den säkra sidan.. Vi kan dock göra vårt bästa!

Älskade hundar – bilder bilder!

Nu tycker jag bestämt det är dags att lägga in lite nya bilder på mina stjärnor! Det var alldeles för länge sen. Jag satt här i morse och tömde både kameran och mobilen, så det var då jag kom på det (såklart).
Skulle byta sidhuvud också, haha, det är minsann inte lätt att vara kort i rocken, Vita hamnade lite väl mkt i nederkant hon!
Håll till godo och ha en fantastisk dag!

Vi var iväg till ett grustag igår, Troy sprang omkring i backarna och Vita – ja hon simmade förståss. Helt underbart ställe är det vi hittat!

Jag hängde upp en gammal leksak i ett träd på tomten, fäst i en fjäder så det inte blir så stumt, och den invigde dem med liv och lust!

Ibland, rätt som hundarna bara spatserar runt, kan det börja regna godis!

Och ibland ligger de helt enkelt bara och myser med var sitt ben.

Visst kan man hamna nära gränsen till sammanbrott när man har hund ibland, och visst har de allihopa varit nära att läggas ut på Blocket några gånger (bästa priset kompis!!), men jäklar, jag skulle aldrig kunna leva utan hund. Vad underbara de är, de fyrbenta monstren!

Fler förändringar

Nu på morgonen har jag suttit och knåpat lite här på min lilla blogg!

Under ”Hundkunskap och problemlösning” har jag ju lagt till ”Beteendeproblem hos hund”, och dit flyttade jag texten om hundar som har svårt att lämnas ensamma, samt har jag skrivit en ny text: ”Stress & nervositet”. Jag tog också bort ”Döva hundar”, och kommer att göra en sida om handikapp hos hundar istället. Det finns ju fler handikapp än dövhet!

Jag har också påbörjat arbetet med den nya sidan ”Omplaceringshundar”, och där hittar ni för närvarande fem olika faktasidor. Dessa riktar sig till er som funderar på att ta er an en omplaceringshund och handlar om vad man bör tänka på innan man bestämmer sig, och hur man på bästa sätt förbereder sig, samt hur man gör den första tiden så enkel och smärtfri som möjligt.
Planerat att tillkomma är en sida med information för dig som ska omplacera din hund – det är mycket du bör ta hänsyn till när du ska låta hunden flytta!

Att jag nu väljer att göra denna omplaceringssida här på bloggen, beror på att det ju är dessa hundar jag brinner för, det är så ofantligt många hundar som söker nya hem, och många hundar hamnar ruskigt fel, trots att man gjort sitt allra bästa för att vara så noggrann! Omplaceringsvärlden, eller faktiskt hundvärlden, kryllar av märkliga människor som ibland vill väl, fast det blir väldigt fel, och ibland inte vill ett dugg väl, men ändå inte kan hålla sig ifrån att samla på sig djur.

Det enda man kan göra är att informera, informera och informera! Men det går inte att förneka att det krävs en gnutta tur också.
Inom kort kommer ett blogginlägg i en ny kategori: Omplaceringar. Här får vi ta del av Johannas historia och vad som hände när hon behövde hitta ett nytt hem åt sin älskade hund.
Återkommer inom kort!